Blogg

Dada-gruppen i Köln

”Kriget är slut. Dada kommer!”. I Köln var man väl förberedd för en ny konstnärlig invasion. Visserligen fanns här en sedan länge grundmurad expressionistisk konstförankring – bland annat genom de många kontakterna med konstnärerna i Der Blaue Reiter, vars verk visats vid flera tillfällen i staden – men när uppläsningskvällen med expressionistiska dikter I Kölner Schauspeilhaus, i februari 1919, stördes av ”litterära spartakister” anade man att det var dadaisterna som började slå in sina provokativa kilar i det kulturella medvetandet.

Dada-gruppen i Köln var – och blev – inte stor. Det mesta av aktiviteterna kretsade kring konstnärerna Max Ernst, Heinrich och Angelika Hoerle. Men en oerhört viktig och drivande gestalt var Johannes Theodor Baargeld (som egentligen hette Alfred Gruenwald) och som kom att kallas ”Zentrodada” vilket säger en del om den centrala roll han spelade – inte minst som finansiär.

Hans Arp, vars fader nyligen hade etablerat en affärsrörelse i Köln, kom också allt oftare resande till staden, med bagaget fyllt av nya dadaistiska texter och idéer. Tidigt hade Ernst skrivit: ”Ett ljus lyser i mörkret. Det kommer från Zürich”, och glädjen blev ännu större i ”Dadahuset”( som var Ernst egen bostad) när han utropar. ”Hans Arp är här!”.

Baargeld var politiskt orienterad mot marxismen och det var också som en revolutionär konstriktning han betraktade dadaismen. För honom var spridandet av idéer väsentlig och därför såg han till att ett par legendariska tidskrifter gavs ut: Ventilator, Bulletin D och Die Schammade.

Max Ernst (eller Dadamax, som han kallades i kretsen) var den konstnärliga kraftkällan i staden. Vid den här tiden var han starkt påverkad av Giorgio de Chiricos metafysiska måleri. Nu skapade han också sina karakteristiska collages med urklipp ur medicinska, pedagogiska och zoologiska läroböcker. Dessutom prövar han sina banbrytande frottages med motiv från naturen och vardagen. (Tekniken fick en helt avgörande betydelse för den svenska konstnären C O Hultén när han senare skapar en av de första artists books i Sverige: Drömmar ur bladens händer, 1947).

Tillsammans med Hans Arp skapade han också den uppmärksammade serien collages med titeln ”Fatagaga”(FAbrication de TAbleau GAsométriques GArantie). Arp stod för texten och Ernst för bilden. Ett par av dessa collages skulle ingå i den av Tristan Tzara planerade totala DADA-dokumentationen: DADAGLOBE.

Tidskriften Die Schammade – med sin självklara uppmaning: Dilettanten erhebt euch – dilettanter höj upp er! – utkom med sex nummer innan den förbjöds av den engelska ockupationsmakten. Samma censur stoppade i april 1920 den enda stora Dada-utställningen i Köln, på Brauhaus Winter. Efter den här utställningen var Dada-Köln inte längre en grupp utan bara en person: Max Ernst, som snart också drog vidare till Paris och surrealismen.

Baargeld bröt upp från både konsten och politiken. Han tog upp sina studier igen och doktorerade till slut inom fenomenologi- filosofi-området. Han påbörjade även en framgångsrik alpinistkarriär som kom att avsluta hans liv, i en klättringsolycka på Mont Blanc 1927.

Ett sista desperat försök att svetsa samman Kölndadaisterna med de parisiska dadaistiska grupperna gjordes 1921 i Tarrenz bei Imst Tyrolen. Men upplösningen var tydlig: när Paul Eluard anlände till mötet hade redan Hans och Sophie Taeuber Arp och Max och Luis Ernst åkt därifrån. Men i vanlig ordning kom ändå ett manifest till: Dada au grand air – Der Sängerkrieg in Tirol – det innehöll kännetecknande nog endast franska texter.

Det berättas att Baargelds moder – efter sonens död – lät hans bostad på Goethestrasse 66 i Köln, långt in på 1930-talet, bevaras som en liten, stilla Dada-utställning. Sant eller inte – bara tanken är DADA!
———————-

Bildtext: Max Ernst vid ett av sina verk. Fotodatum 1946. Foto: AP/TT

/THOMAS KJELLGREN